Just ikväll har jag dock en fruktansvärd dödsångest för mig och min familj. Jag har det till och från hela tiden. Men ikväll är den panikartad och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag försöker tänka på allting som är positivt, men det gör bara det hela så mycket värre. 

Fy vad jag hatar det här. Att inte kunna njuta av nuet på grund av en panik som inte hjälper mig med någonting. För jag kan inte ändra på livets gång. Tiden tickar och vi blir äldre. Att jag har ångest, är rädd, ledsen och förtvivlad kommer inte att hjälpa mig. 

Men trots det kan jag inte förmå mig att gänga ur denna tankebana. Så nu ska jag svälja en sömntablett och hoppas att imorgon blir en bättre dag. För jag orkar inte det här.