Idag har varit en mindre bra dag. Tog mig hem safe and sound på morgonen. Gick och la mig men somnade inte fören vid 10 tiden. Vaknade 14.00 efter en mardröm som hade gjort hela mig hal som en ål. Somnade aldrig om och har varit trött hela dagen, och kommer nu även att vara trött hela natten. Men jag får vara glad att en ledigvecka nalkas om ett par timmar bara. Så jag bör överleva. 

 

Men när jag skulle hämta Hera hos pappa och trippade ut för yttertrappen hemma, så flög jag rakt ut som en vante på första trappsteget, landade med ländryggen på två trappsteg och gled sen ner i slasken. Efter det så minns jag varken hur jag tog mig upp till lägenheten igen eller hur jag kom in. Men jag minns att jag la mig raklång på golvet då det började svartna för ögonen. 

 

När jag väl började få tillbaka någon typ av tillvaro till omgivningen så gjorde jag ett nytt försök att ta mig ut till bilen. Vilket gick bra, men att ta sig in i den var dessvärre ett större bekymmer. Skulle sedan in på ICA för att göra ett ärende åt pappa. Det tog cirka 1 till 5 minuter. Kommer ut igen och har blivit inparkerad av en bil. Det var 3 decimeter till godo från hans passagerar dörr till min förardörr. TROTS att det fanns dussintal parkeringar till övers överallt. Så i den stunden så rann min bägare över kan man säga. Så jag stod där ute i slaskregnet och väntade, väntade och väntade på att f*ttnyllet skulle komma ut till sin bil igen, så att jag skulle få säga ett par välvalda ord. Men det kom aldrig någon och maten stod och kallnade hos pappa, maten som var redo att ätas redan vid tillfället då jag körde sälen utför trappen. Så tillslut fick jag ta min mörbultade kropp och åla mig in i bilfan. Bara för att komma hem till pappa där vi hade pizzor som lätt skulle kunna ta död på smaklökar och ett par spädbarn. Dom var så starka att det var helt oätbart. Inte ens pappa som älskar stark mat kunde ta sig an mer än en tugga. Så det var lite av ett dött lopp.

 

Så det slutade med hämtpizza från tre kronor istället och tigerbalsam över halva ländryggen, samt sängläge. Och jag inser även nu att jag fortfarande är fruktansvärt irriterad och arg. Men det är väl bara en sådan dag.  Saknar min M så att det gör ont också, och det brukar göra att mitt tålamod blir näst intill obefintligt bara i vanliga fall. Så idag får jag väl egentligen ge mig själv en klapp på axeln, för jag har trots allt lyckats undvika att begå mord.